2010-08-26 ~ Like a fairytail, you're living in my head now.




Hej!
Jag vill inte vara helt omärkbar, så jag bestämde mig därför för att skriva ett långt inlägg på min blogg.
Och i detta inlägget vill jag att det ska framgå hur mycket jag
älskar mina vänner just nu, och hur mycket de betyder för mig. Jag vill säga Tack! till er, men det är inte tillräckligt. Tack! Till alla, som lyssnat på mig, stått ut med mitt dryga snack om 3 för mig mycket speciella personer, och inte skitit fullständigt i mig när jag behövt prata. 
Och jag vill också säga förlåt för att ni har fått stå ut med den dryga mig. Jag ska bättra mig. Inte göra dåligt intryck första gången jag träffar/pratar med en människa. Bry mig om alla lite mer. Bli en bättre människa. Hitta mig själv. Jag vill bli den jag vill vara. 
Jag vill också vara den ni vill att jag ska vara.  
Det kanske låter väldigt oseriöst, men jag vill hitta mig själv. På samma sätt som Gerard gjorde det. Borde jag veta vem jag är? Eller borde jag intedet? Jag vet inte. Det är en av alla de frågor jag ställer mig varje dag. Varje kväll. Varje natt.  Jag vet inte.
När jag ler, ler jag för er. När jag skrattar, skrattar jag för er. När jag lever, lever jag för er. När jag andas, andas jag för er. När mitt hjärta slår, slår det för er.
Ni skulle bara veta. Jag har gjort så många misstag, men även några få framsteg. Jag vill att ni ska förlåta alla mina misstag, och på så sätt se ljust på mina framsteg. Misstagen ska bli mindre, framstegen ska bli fler. Jag vet att alla säger att man lär sig av sina misstag, men isåfall skulle jag veta en massa saker. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag ville bara få allt detta sagt, så ni vet. Jag vill det.


xoxo
Denize

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0